PE – traumabehandling
PE är en teoretiskt baserad och mycket effektiv form av traumabehandling för kroniskt posttraumatisk stressyndrom.
PE, Prolonged Exposure therapy for PTSD, är en framgångsrik metod för traumabehandling, lämpad för patienter med PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom). Patientens känsliga situation ställer höga krav på personalens takt samt erfarenhet att tolka och hantera de olika uttryck som patienterna uppvisar.
Med beprövade teoretiska och behandlingsmässiga verktyg finns stor möjlighet att återskapa den sociala funktionen för personer som utsatts för ohyggliga händelser och långdragen psykisk påfrestning i form av exempelvis sexuellt utnyttjande av människor i förtroendeställning
Flexibel behandling
Långvarig exponeringsterapi är en flexibel behandling som kan ändras för att passa behoven hos enskilda kunder. Den är speciellt utformad för att hjälpa patienterna att psykologiskt bearbeta traumatiska händelser och minska traumainducerade psykologiska störningar. Långvarig exponering producerar kliniskt signifikant förbättring hos ungefär 80 % av alla patienter med kronisk PTSD.
Framgångsrik traumabehandling
Metoden är en slags traumabehandling som utvecklades av Edna B Foa, med. dr, chef för ”Centrum för behandling och studier av ångest”. Utövare i hela USA och många andra länder använder idag långvarig exponering för att framgångsrikt behandla överlevande med olika trauman, inklusive:
- Våldtäkt
- Misshandel
- Övergrepp mot barn
- Strid
- Trafikolyckor
- Upplägg på traumabehandling
Under behandlingen läggs fokus på de rädslor patienten känner samt svårigheter att hantera dessa. Bägge delar är direkt relaterade till patientens erfarenheter från traumat. Vid varje session följer man en på förhand bestämd arbetsplan, en agenda.
Två sätt att exponera och konfrontera
Traumabehandlingen inkluderar två sätt att konfrontera eller exponera. Den första är imaginär exponering (i fantasin), där patienten får återbesöka de traumatiska erfarenheterna i tanken och återberätta det högt. Imaginär exponering syftar till att öka möjligheten att bearbeta de traumatiska minnena genom att återberätta skeendet många gånger under sessionen.
Den andra typen av exponering är in vivo-exponering, som innebär att patienten utsätter sig för sådant den undviker i ”verkliga livet”. Gradvis exponeras patienten för situationer som, direkt eller indirekt, påminner om traumat (t.ex. köra bil, gå ensam på trygga platser, tända en brasa i spisen osv).
In vivo-exponering har visat sig vara en mycket effektiv behandling när det gäller att reducera överdriven rädsla och undvikande beteende efter ett trauma. Patienten har självklart möjlighet att ringa terapeuten mellan sessionerna.